Vetenskapens frihet är inskriven i Finlands grundlag och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Vetenskapens och forskningens uppgift är att producera tillförlitlig kunskap som främjar den samhälleliga utvecklingen och stärker demokratin och bildningen. Kännetecken för vetenskap är långsiktighet, kritiskt tänkande, öppenhet, ansvarsfullhet och förnyelse.

Ett centralt tema i den nya Visionen för högskoleutbildningen och forskningen fram till 2040, som undervisnings- och kulturministeriet tagit fram, är vetenskapens frihet och tryggandet av den. Internationellt finns det gott om belägg för att den vetenskapliga friheten har försvagats, vilket syns som en oro även hos oss i Finland.

Vetenskapens frihet är en grundläggande rättighet: den innebär forskarens rätt att fritt välja forskningsämne och metod samt att publicera resultaten utan politisk, religiös eller kommersiell påverkan, påtryckning eller trakasseri. Den innebär också att värdesätta vetenskapssamfundets och forskarnas kompetens och att följa överenskomna förfaringssätt och ansvars- och arbetsfördelning.

Politikernas låga uppskattning för sakkunniga, oförutsägbarhet och kortsiktiga agerande rubbar människors redan försvagade förtroende för beslutsfattarna och deras vilja att värna om bildning och demokrati.

Utvärderingen av den konkurrensutsatta forskningsfinansieringen har grundat sig på och ska grunda sig på en på förhand anmäld process och kriterier, vilka sökande ska kunna lita på. En kollegial granskning utförd av experter som är väl insatta i forskningsområdet garanterar en professionell och tillförlitlig bedömning av både forskningens kvalitet och dess samhälleliga genomslag och minimerar enskilda åsikters inverkan på utvärderingsresultatet. Detta garanterar också förtroende för beslutsfattande, god och öppen förvaltningssed och demokrati.

Vetenskapliga samfundens delegation – för vetenskapen alltsedan år 1899.